NYC

De som arbetar på stället där jag bor är de otrevligaste, mest oproffessionella människorna jag någonsin träffat. Jag skrev ju om detta någon gång i början, så jag tänker inte ha någon utläggning här om vad som hänt sen dess... Men jag har haft ett antal "bråk" med dem. I förrgår blev jag till exempel utskälld av en receptionist för att jag berättade för en tjej att en annan tjej (som jag känner) som också bor här, har haft bed bugs (vilket är väldigt aggressiva löss). Country of freedom? Helvete vilken bullshit.

Och i många av affärerna här har de ingen känsla för hur man gör en kund nöjd över huvud taget... Jag köpte en tröja för ett tag sen, som gått sönder nu. När jag gick för att reklamera den fick jag svaret att det inte gick, eftersom öppet köp-tiden hade gått ut. So? Jag ville inte lämna tillbaks den för att den var ful, utan för att den var trasig.

Sånt här gör mig jälvigt trött. Jag kan ta lite otrevliga butiksbiträden, men att alla kärringar som jobbar i min byggnad är så otrevliga och fientligt inställda är jobbigt, för jag har ganska mycket med dem att göra (när saker ska fixas, hyran ska betalas, rum ska bytas osv).

En annan stor kontrast här borta är singellivet! Och nu pratar jag självklart inte för min egen räkning, eftersom jag redan hittat min drömprins, men det är intressant att höra om vad mina kompisar berättar! Här finns det massor av "dejting-regler" som ska följas och det verkar vara lite mer av ett spel än det är hemma. Detta stämmer säkert intre överallt, men det är vad jag fått höra från de tjejer jag pratat med. För det första är det inte sådär att "åh, du var trevlig, ska vi kanske ta en fika i veckan?" och sen tar man det därifrån och ser om det blir något mer. Här bestäms det liksom om man ska på en ordentlig dejt eller inte från början. Oftast är det killen som bestämmer vart man ska gå, och självklart är det också han som betalar. Och efter ett visst antal dejter ska man ta sig till först kyssen osv.

En av min vänner träffat en kille här som hon gillar, och som gillar henne. Man tänker att det skulle kunna räcka med det, och att allt är tipptopp? Icke! För då ska man spela svårfångad, och aldrig vara för tillgänglig, för då tröttnar han, och tvärt om. Fan vad jobbigt känner jag. Kan man inte bara nöja sig?

Nu är min reflektioner för denna afton slut!

Ciao!